I natt...
Tors 10 jan 11:04
...var du med i en dröm...men jag minns den knappt. Det var något med att du skulle åka hem, men ville inte åka än för att du ville träffa alla lite mer först... konstig dröm.
Igår ramade jag in det fina kollaget av dig, ska hitta nån fin plats att hänga den på! Kortet på dig som stod på kistan står på en hylla i köket så jag ser den varje dag!
Jag saknar dig så mycket... vad var det för mening med detta? FATTAR INTE!! Jag var inte redo att förlora dig, trodde ju att jag skulle få ha dig minst 30 år till hos mig! 30 ÅR!!!! Då hade du fått vara med och sett mina tjejers uppväxt, och kanske även deras barn?? .... Men mest av allt, så hade jag fått ha min älskade pappa hos mig...min hjälte...min trygghet. Känner mig lite som ett litet barn ibland, då jag sitter och gråter...men jag är 30 och fick så många underbara år med dig.
Jag älskar dig - nu och för alltid
...var du med i en dröm...men jag minns den knappt. Det var något med att du skulle åka hem, men ville inte åka än för att du ville träffa alla lite mer först... konstig dröm.
Igår ramade jag in det fina kollaget av dig, ska hitta nån fin plats att hänga den på! Kortet på dig som stod på kistan står på en hylla i köket så jag ser den varje dag!
Jag saknar dig så mycket... vad var det för mening med detta? FATTAR INTE!! Jag var inte redo att förlora dig, trodde ju att jag skulle få ha dig minst 30 år till hos mig! 30 ÅR!!!! Då hade du fått vara med och sett mina tjejers uppväxt, och kanske även deras barn?? .... Men mest av allt, så hade jag fått ha min älskade pappa hos mig...min hjälte...min trygghet. Känner mig lite som ett litet barn ibland, då jag sitter och gråter...men jag är 30 och fick så många underbara år med dig.
Jag älskar dig - nu och för alltid
Luktar på din tröja...
Mån 7 jan 10:37
...och tårarna rinner.
Hur länge kommer din doft att sitta kvar? Jag kan fortfarande inte fatta att du är borta pappa, jag saknar dig så mycket. Jag ångrar djupt att jag inte köpte din bil, du som mixtrade hela tiden med den. Ingen skönhet direkt, men varje gång jag ser den så påminns jag..
Jag hoppas att folk verkligen tar vara på allt i livet, speciellt de nära och kära. De finns inte där för alltid, de kan ryckas bort när man minst anar det. Som du pappa... Jag önskar att jag fick dra tillbaka klockan en stund....men jag får aldrig den chansen. Kan aldrig mer krama dig eller höra din röst längre... Om du bara visste vad som händer i mitt huvud, så mycket som snurrar runt.
Men för Jennifer och Tilda kämpar jag på, dom är allt för mig.
Jag älskar dig - nu och för alltid
...och tårarna rinner.
Hur länge kommer din doft att sitta kvar? Jag kan fortfarande inte fatta att du är borta pappa, jag saknar dig så mycket. Jag ångrar djupt att jag inte köpte din bil, du som mixtrade hela tiden med den. Ingen skönhet direkt, men varje gång jag ser den så påminns jag..
Jag hoppas att folk verkligen tar vara på allt i livet, speciellt de nära och kära. De finns inte där för alltid, de kan ryckas bort när man minst anar det. Som du pappa... Jag önskar att jag fick dra tillbaka klockan en stund....men jag får aldrig den chansen. Kan aldrig mer krama dig eller höra din röst längre... Om du bara visste vad som händer i mitt huvud, så mycket som snurrar runt.
Men för Jennifer och Tilda kämpar jag på, dom är allt för mig.
Jag älskar dig - nu och för alltid
Tilda har blivit ett halvår...
Sön 6 jan 10:27
..och nu några nätter har hon sovit dåligt, vilket resulterar i att även jag gör det.... och då tänker jag naturligtvis på dig pappa.
Jag saknar dig så mycket, Jennifer sa igår att hon oxå saknade dig. Hon älskar nallen hon fick av dig i julklapp, säger hela tiden att hon fått den av dig. =) Hon talar oxå om att moffan farit upp till änglarna, men att det finns papper här så att du kan snyta dig.
Jag önskar att du var här!! Finns så mycket vi skulle göra och det var så mycket du såg fram emot...
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
..och nu några nätter har hon sovit dåligt, vilket resulterar i att även jag gör det.... och då tänker jag naturligtvis på dig pappa.
Jag saknar dig så mycket, Jennifer sa igår att hon oxå saknade dig. Hon älskar nallen hon fick av dig i julklapp, säger hela tiden att hon fått den av dig. =) Hon talar oxå om att moffan farit upp till änglarna, men att det finns papper här så att du kan snyta dig.
Jag önskar att du var här!! Finns så mycket vi skulle göra och det var så mycket du såg fram emot...
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
Nytt år - utan dig...
Tors 3 jan 09:08
...helt ofattbart!
Första dagen på det nya året började inte sä värst bra, lilla Jennifer spydde hela dagen... Men verkade "bara" vara en-dags magsjuka, så det var skönt. Hoppas man själv klarar sig.
Jag vet att du mådde illa innan du gick bort pappa, bara en sådan sak får mig att tänka på dig. Varje natt då jag ska försöka att somna så tänker jag på dig, och det är ALLTID att jag faktiskt räddar dig, eller åtminstonde får vara där med dig på slutet... VARFÖR?? Varför kan jag inte sluta drömma/tänka på det? Jag håller på att bli tokig känns det som ibland. Jag saknar dig så det gör ont. Varför togs du ifrån mig???!!!
Det blev fint hos dig på nyårsafton, jag, Brittis och Markus var ner till dig. Tända lite ljus och marschaller! Och jag hoppas du hörde det jag berättade för dig... det var lite jobbigt då tårarna rann samtidigt som det var blåsigt och kallt ute...
Men året började oxå med en glad nyhet som jag vet att du fått höra redan! =) Känns så underbart att det äntligen fungerade!
Jag saknar dig pappa, inget är som förut...
Jag älskar dig - nu och för alltid
...helt ofattbart!
Första dagen på det nya året började inte sä värst bra, lilla Jennifer spydde hela dagen... Men verkade "bara" vara en-dags magsjuka, så det var skönt. Hoppas man själv klarar sig.
Jag vet att du mådde illa innan du gick bort pappa, bara en sådan sak får mig att tänka på dig. Varje natt då jag ska försöka att somna så tänker jag på dig, och det är ALLTID att jag faktiskt räddar dig, eller åtminstonde får vara där med dig på slutet... VARFÖR?? Varför kan jag inte sluta drömma/tänka på det? Jag håller på att bli tokig känns det som ibland. Jag saknar dig så det gör ont. Varför togs du ifrån mig???!!!
Det blev fint hos dig på nyårsafton, jag, Brittis och Markus var ner till dig. Tända lite ljus och marschaller! Och jag hoppas du hörde det jag berättade för dig... det var lite jobbigt då tårarna rann samtidigt som det var blåsigt och kallt ute...
Men året började oxå med en glad nyhet som jag vet att du fått höra redan! =) Känns så underbart att det äntligen fungerade!
Jag saknar dig pappa, inget är som förut...
Jag älskar dig - nu och för alltid
Saknaden...
Lör 29 dec 2007 18:43
...gör så ont.
...gör så ont.
Dagen D...
Ons 26 dec 2007 13:11
...den värsta i mitt liv.
Började som vilken dag som helst...var lite stressad i kroppen bara. Så magvärk fick jag stå ut med... Bestämde att jag skulle på bvc för att väga och mäta lilla Tilda. Jag frågade min vän Kristina om hon hade tid och lust att skjutsa oss ner, och sen en snabbis in på affären.
Vi var väl på bvc vid 10-10,30 tiden. Precis nästan då jag var klar, så far strömmen... Skönt tänkte jag, jag hann precis...
Sedan for vi upp på affären och handlade, även fast detvar nästan kolsvart i hela butiken... For hem och tjejerna fick vila lite.
Vid två tog jag med tjejerna och gick över till svärmor, för Jennifer var lite less vid detta laget... hon ville se på teven...
Strax efter tre kommer gubben till svärmor, då har dom fått sluta pga strömavbrottet. Vi klär på barnen och beger oss hem, väl hemma bestämmer vi oss för att fara och handla... (klockan är nu 15,30 ca)
Jag brukar aldrig vela över sådant, men jag vankade fram och tillbaka, ska jag följa eller inte? Var det något jag kände på mig?
Jag bestämde mig för att följa, och vi gjorde något så enkelt som att grilla korv då inte strömmen fungerade. Svärmor och hennes gubbe käkade här. Skulle följt med till barnens kusin som fyllde år, men jag hade lite magvärk och kände bara att jag behövde lite tid hemma.
Under denna tid händer inte så mycket, strömmen är fortfarande borta, och jag tänder ljus i hela huset, för att det inte ska bli kolsvart då solen går ner. Jag sitter i fåtöljen när strömmen kommer tillbaka, och jag slår på teven. KLockan är strax efter sju. Börjar titta på Idol då det börjar och då kommer oxå gubben och Jennifer hem. Gubben bär upp Jennifer i hennes säng då hon somnade i bilen hem. Sen går han ut i garaget en stund.
Vid 20,45 kommer samtalet som förändrade min värld...
Jag håller lilla Tilda i famnen, hon sover. Jag undrar vem det kan vara, och när han presenterar sig så far hjärtat upp i halsgropen. PAPPA!
-"(pappas namn) är det din pappa!?
Sedan förljer en lång förklaring om vad som hänt, men jag vet...vill inte!! Nej, säg det inte!!
-"din far är inte längre i livet.....
Mina ben vek sig och jag bara stammade fram;
-"nej, det kan inte vara sant, när????
Läkaren förklarar att du gick bort för en halvtimme sedan, exakta tiden fick jag sedan, 20.20.
Jag tog mig upp och sprang ut till garaget till gubben. Hon tog lilla Tilda som faktiskt fortfarande sover vid detta laget, och leder mig in i huset igen. Jag försöker få fram allt, men jag tror inte jag fattat det själv. Jag försöker samla mig själv för att ringa min familj... Men jag vill iväg...vill fara till dig pappa. Ingrid kommer hem till mig, likaså Brittis med sin man.
Ingrid följer med, Brittis och gubben, Tilda och jag.
Då vi kommer dit får vi sätta oss i ett rum och vänta på läkaren.
Han förklarar än en gång vad som hänt...men jag kan inte lyssna, vill till dig pappa. En sjukhus präst kommer och hon följer med os och läkaren ner till det rum där du finns....
Att stå utanför den dörren, går inte att beskriva....hur skulle jag reagera? Jag minns att jag tänkte; hinner jag rädda dig pappa? Väntar du tills jag kom? Varför vet jag inte, man är bara borta... Man kan in fatta att du är borta helt enkelt...
Men sen när dörren öppnades och vi fick gå in....där låg du i ett litet rum, med ett vitt lakan på dig. På ett litet bord bredvid lyser ett ljus... Jag går fram till dig och allt rasar...PAPPA!!!! Jag kramar om dig och mina tårarna vill forsa, men dom börjar ta slut.
Jag tar din hand och vill inte släppa! Jag är här nu pappa, kom tillbaka! Allt blir bra nu!! Du sover ju bara, VAKNA!!
Men du har redan lämnat oss... kvar finns ditt "skal".
Vi sitter länge och bara håller din hand, pratar med prästen, tar lite kort, och det ångrar jag INTE! Dom korten visar hur fridfull du såg ut, det ser ut som om du sover. Är så svårt att lämna dig där ensam... Men till slut måste jag ta mitt farväl. Ta farväl av dig, min älskade pappa, som jag inte fick ta farväl av innan du avled.
Sjukstugan hade försökt att ringa mig då du skulle iväg med ambulansen, detta var vid 15,30!!!! Då jag velade hemma om att fara och handla eller inte.
Jag är så stolt över att vara din dotter, och jag är så tacksam över allt du gjort för mig. Du fanns alltid där, och du var den bästa morfar man kunde önska sig!
Jag saknar dig så mycket, kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mer kommer att få krama dig, men visst slås man hela tiden av sanningen, den är bara så smärtsam och tung.
Sista kortet på dig som vi har är taget på din födelsedag, två veckor innan du avled, och du håller i lilla Tilda. Det kortet är guld värt för mig. Där var du glad och mådde bra! Du höll Tilda så stolt och hela dagen var lyckad!
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
...den värsta i mitt liv.
Började som vilken dag som helst...var lite stressad i kroppen bara. Så magvärk fick jag stå ut med... Bestämde att jag skulle på bvc för att väga och mäta lilla Tilda. Jag frågade min vän Kristina om hon hade tid och lust att skjutsa oss ner, och sen en snabbis in på affären.
Vi var väl på bvc vid 10-10,30 tiden. Precis nästan då jag var klar, så far strömmen... Skönt tänkte jag, jag hann precis...
Sedan for vi upp på affären och handlade, även fast detvar nästan kolsvart i hela butiken... For hem och tjejerna fick vila lite.
Vid två tog jag med tjejerna och gick över till svärmor, för Jennifer var lite less vid detta laget... hon ville se på teven...
Strax efter tre kommer gubben till svärmor, då har dom fått sluta pga strömavbrottet. Vi klär på barnen och beger oss hem, väl hemma bestämmer vi oss för att fara och handla... (klockan är nu 15,30 ca)
Jag brukar aldrig vela över sådant, men jag vankade fram och tillbaka, ska jag följa eller inte? Var det något jag kände på mig?
Jag bestämde mig för att följa, och vi gjorde något så enkelt som att grilla korv då inte strömmen fungerade. Svärmor och hennes gubbe käkade här. Skulle följt med till barnens kusin som fyllde år, men jag hade lite magvärk och kände bara att jag behövde lite tid hemma.
Under denna tid händer inte så mycket, strömmen är fortfarande borta, och jag tänder ljus i hela huset, för att det inte ska bli kolsvart då solen går ner. Jag sitter i fåtöljen när strömmen kommer tillbaka, och jag slår på teven. KLockan är strax efter sju. Börjar titta på Idol då det börjar och då kommer oxå gubben och Jennifer hem. Gubben bär upp Jennifer i hennes säng då hon somnade i bilen hem. Sen går han ut i garaget en stund.
Vid 20,45 kommer samtalet som förändrade min värld...
Jag håller lilla Tilda i famnen, hon sover. Jag undrar vem det kan vara, och när han presenterar sig så far hjärtat upp i halsgropen. PAPPA!
-"(pappas namn) är det din pappa!?
Sedan förljer en lång förklaring om vad som hänt, men jag vet...vill inte!! Nej, säg det inte!!
-"din far är inte längre i livet.....
Mina ben vek sig och jag bara stammade fram;
-"nej, det kan inte vara sant, när????
Läkaren förklarar att du gick bort för en halvtimme sedan, exakta tiden fick jag sedan, 20.20.
Jag tog mig upp och sprang ut till garaget till gubben. Hon tog lilla Tilda som faktiskt fortfarande sover vid detta laget, och leder mig in i huset igen. Jag försöker få fram allt, men jag tror inte jag fattat det själv. Jag försöker samla mig själv för att ringa min familj... Men jag vill iväg...vill fara till dig pappa. Ingrid kommer hem till mig, likaså Brittis med sin man.
Ingrid följer med, Brittis och gubben, Tilda och jag.
Då vi kommer dit får vi sätta oss i ett rum och vänta på läkaren.
Han förklarar än en gång vad som hänt...men jag kan inte lyssna, vill till dig pappa. En sjukhus präst kommer och hon följer med os och läkaren ner till det rum där du finns....
Att stå utanför den dörren, går inte att beskriva....hur skulle jag reagera? Jag minns att jag tänkte; hinner jag rädda dig pappa? Väntar du tills jag kom? Varför vet jag inte, man är bara borta... Man kan in fatta att du är borta helt enkelt...
Men sen när dörren öppnades och vi fick gå in....där låg du i ett litet rum, med ett vitt lakan på dig. På ett litet bord bredvid lyser ett ljus... Jag går fram till dig och allt rasar...PAPPA!!!! Jag kramar om dig och mina tårarna vill forsa, men dom börjar ta slut.
Jag tar din hand och vill inte släppa! Jag är här nu pappa, kom tillbaka! Allt blir bra nu!! Du sover ju bara, VAKNA!!
Men du har redan lämnat oss... kvar finns ditt "skal".
Vi sitter länge och bara håller din hand, pratar med prästen, tar lite kort, och det ångrar jag INTE! Dom korten visar hur fridfull du såg ut, det ser ut som om du sover. Är så svårt att lämna dig där ensam... Men till slut måste jag ta mitt farväl. Ta farväl av dig, min älskade pappa, som jag inte fick ta farväl av innan du avled.
Sjukstugan hade försökt att ringa mig då du skulle iväg med ambulansen, detta var vid 15,30!!!! Då jag velade hemma om att fara och handla eller inte.
Jag är så stolt över att vara din dotter, och jag är så tacksam över allt du gjort för mig. Du fanns alltid där, och du var den bästa morfar man kunde önska sig!
Jag saknar dig så mycket, kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mer kommer att få krama dig, men visst slås man hela tiden av sanningen, den är bara så smärtsam och tung.
Sista kortet på dig som vi har är taget på din födelsedag, två veckor innan du avled, och du håller i lilla Tilda. Det kortet är guld värt för mig. Där var du glad och mådde bra! Du höll Tilda så stolt och hela dagen var lyckad!
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
Julafton utan dig pappa...
Ons 26 dec 2007 12:25
...och den passerade som vilken dag som helst. Tankarna var ofta hos dig, och jag tänkte många ggr att om du varit här hade du skrattat eller då hade du sagt så...osv. Det var inte alls som det brukade vara, men Jennifer mådde gott i alla fall, oj så mycket julklappar hon fick...på slutet hade hon inte tid att öppna de sista... =) Hon fick bl a ett trumset, ett zoo, Dora data-spel med tillhörande mus, leklera med tillbehör, ett helt kök med massor av tillbehör, nalle, dockor, barbie klätterställning. m.m. Och så julklappen från dig! ;)
Hon var överlycklig då hon fick hjälpa tomten att dela ut paketen, hon strålade hela hon.
Vi var ju ner till dig under dagen oxå, och tände några ljus...
Känna att du är med oss...
Saknaden pappa, är så jobbig...luktade på din tröja nyss och tårarna kommer på en gång... Det är så orättvist...Vill ha dig här!! Vill höra ditt skratt... Ibland kommer känslan up i mig att det kan bara inte vara sant, du får inte vara borta!! Men jag slungas ju till av sanningen att det verkligen är så, att mitt liv måste fortsätta utan min älskade pappa. Min hjälte....
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
...och den passerade som vilken dag som helst. Tankarna var ofta hos dig, och jag tänkte många ggr att om du varit här hade du skrattat eller då hade du sagt så...osv. Det var inte alls som det brukade vara, men Jennifer mådde gott i alla fall, oj så mycket julklappar hon fick...på slutet hade hon inte tid att öppna de sista... =) Hon fick bl a ett trumset, ett zoo, Dora data-spel med tillhörande mus, leklera med tillbehör, ett helt kök med massor av tillbehör, nalle, dockor, barbie klätterställning. m.m. Och så julklappen från dig! ;)
Hon var överlycklig då hon fick hjälpa tomten att dela ut paketen, hon strålade hela hon.
Vi var ju ner till dig under dagen oxå, och tände några ljus...
Känna att du är med oss...
Saknaden pappa, är så jobbig...luktade på din tröja nyss och tårarna kommer på en gång... Det är så orättvist...Vill ha dig här!! Vill höra ditt skratt... Ibland kommer känslan up i mig att det kan bara inte vara sant, du får inte vara borta!! Men jag slungas ju till av sanningen att det verkligen är så, att mitt liv måste fortsätta utan min älskade pappa. Min hjälte....
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
Underbara...
Tors 20 dec 2007 14:38
...är bara förnamnet på de personer jag fick tala med i Lycksele. Jag fick träffa din läkare, och tre sköterskor som hade varit "inblandad" på något sätt. Jag fick se alla pappaer som skrivits, ambulans journalen... Ja, dom hade gjort precis vad dom kunnat. Jätte fint att dom tog sig tid att sitta ner i 1½ timme för att svara på mina frågor och förklara sådant som jag inte riktigt förstått.
Det var jätte jobbigt, men skönt så här i efterhand. Jag får inte tillbaka dig hur jag än gör, men det är en del av bearbetningen för mig.
De personerna fick vara med dig på slutet, och att få träffa de människorna fick mig att må lite bättre inombords....för stunden.
Saknar ditt skratt pappa, då du berättade ett skämt eller talade om något roligt du varit med om. Eller skrattet du hade då du busade med Jennifer...
Någon dag ska jag sätta mig ner och skriva om dagen D, dagen som förändrade mitt liv - dagen jag förlorade min hjälte! Men jag orkar inte nu... nu försöker jag hålla lågan uppe för mina barn och dom omkring mig. Nu är det snart jul, och mina barn ska få en underbar sådan. Tänker på dom i första hand, och det ska bli en sån underbar och mysig jul som jag alltid fick av dig och mamma. Tyvärr kommer inte du i år, men i mitt hjärta, och i allas hjärta, finns du med hela tiden!
Jag älskar dig pappa!!
...är bara förnamnet på de personer jag fick tala med i Lycksele. Jag fick träffa din läkare, och tre sköterskor som hade varit "inblandad" på något sätt. Jag fick se alla pappaer som skrivits, ambulans journalen... Ja, dom hade gjort precis vad dom kunnat. Jätte fint att dom tog sig tid att sitta ner i 1½ timme för att svara på mina frågor och förklara sådant som jag inte riktigt förstått.
Det var jätte jobbigt, men skönt så här i efterhand. Jag får inte tillbaka dig hur jag än gör, men det är en del av bearbetningen för mig.
De personerna fick vara med dig på slutet, och att få träffa de människorna fick mig att må lite bättre inombords....för stunden.
Saknar ditt skratt pappa, då du berättade ett skämt eller talade om något roligt du varit med om. Eller skrattet du hade då du busade med Jennifer...
Någon dag ska jag sätta mig ner och skriva om dagen D, dagen som förändrade mitt liv - dagen jag förlorade min hjälte! Men jag orkar inte nu... nu försöker jag hålla lågan uppe för mina barn och dom omkring mig. Nu är det snart jul, och mina barn ska få en underbar sådan. Tänker på dom i första hand, och det ska bli en sån underbar och mysig jul som jag alltid fick av dig och mamma. Tyvärr kommer inte du i år, men i mitt hjärta, och i allas hjärta, finns du med hela tiden!
Jag älskar dig pappa!!
Imorgon...
Mån 17 dec 2007 11:00
...är det dags att träffa läkaren och alla inblandade i Lycksele... Hoppas få massor av svar, och hoppas kunna förstå bättre om vad som hände... men vilka svar jag än får, är det inget som ger dig livet åter... Du kommer inte tillbaka...du har lämnat detta liv, du rycktes ifrån mig, så orättvist och grymt!
-"When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.
You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be".
~~~~~~~~~~~~
Idag då jag gick hem efter att ha lämnat Jennifer på dagis så började tårarna att rinna...det var varmt ute men det blåste på mina kinder och det gjorde ont. Men inte i närheten hur ont det gör inom mig...
Jag saknar dig så enormt mycket, vill bara krama dig och vakna upp ur denna mardröm...
Jag vet att vi en dag kommer att träffas, men inte förrän jag fått leva klart för mina barns skull. Tills den dagen kommer jag att sakna dig vareviga minut, och jag kommer alltid att älska dig!! Du har alltid en speciell plats i mitt hjärta... jag älskar dig Pappa.
...är det dags att träffa läkaren och alla inblandade i Lycksele... Hoppas få massor av svar, och hoppas kunna förstå bättre om vad som hände... men vilka svar jag än får, är det inget som ger dig livet åter... Du kommer inte tillbaka...du har lämnat detta liv, du rycktes ifrån mig, så orättvist och grymt!
-"When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.
You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be".
~~~~~~~~~~~~
Idag då jag gick hem efter att ha lämnat Jennifer på dagis så började tårarna att rinna...det var varmt ute men det blåste på mina kinder och det gjorde ont. Men inte i närheten hur ont det gör inom mig...
Jag saknar dig så enormt mycket, vill bara krama dig och vakna upp ur denna mardröm...
Jag vet att vi en dag kommer att träffas, men inte förrän jag fått leva klart för mina barns skull. Tills den dagen kommer jag att sakna dig vareviga minut, och jag kommer alltid att älska dig!! Du har alltid en speciell plats i mitt hjärta... jag älskar dig Pappa.
Lucia tåg...
.Fre 14 dec 2007 13:26
..på dagis har vi varit på imorse. Jennifer ville vara tomte flicka i år! Alla barnen var så duktiga! Farmor var där oxå och tog kort. Vi fick lite fika innan det bar hem igen. Jennifer somnade i fåtöljen vid elva, och sover än... trött liten tomte flicka...
Hur mår min älskade pappa då? Var du kanske med oss imorse och såg på då Jennifer lussade? Jag önskade att du var där, du var så stolt över dina barnbarn!!
Idag har jag så ont i magen, vet inte hur jag ska "ta mig fram"... Jätte jobbigt, vill ju inte ligga hela dagen, så man kämpar för att kunna sysselsätta barnen... så lite skönt att Jennifer ville sova lite idag... =/
Ensam...ja, jag känner mig ensam. Du kommer inte längre på besök varje dag... En svår känsla att beskriva... det går inte att förklara. Du förlorade din mamma förra året, så du vet kanske ändå... Jag trodde aldrig att du skulle träffa farmor igen så tidigt, INTE ÄN!!! Jag är inte redo, jag vill att du ska leva!!!!
Jag glömmer aldrig allt du gjort för mig, du var/ÄR världens bästa pappa/morfar. Du var älskad av Jennifer, hon blev så lycklig då du kom och lekte med henne. Tilda hann träffa dig, men kommer bara minnas dig via kort... Och givetvis allt jag berättar om dig! Korten från din födelsedag är guld värda...de allra sista...
Jag älskar dig pappa! Saknar dig... sov gott!
..på dagis har vi varit på imorse. Jennifer ville vara tomte flicka i år! Alla barnen var så duktiga! Farmor var där oxå och tog kort. Vi fick lite fika innan det bar hem igen. Jennifer somnade i fåtöljen vid elva, och sover än... trött liten tomte flicka...
Hur mår min älskade pappa då? Var du kanske med oss imorse och såg på då Jennifer lussade? Jag önskade att du var där, du var så stolt över dina barnbarn!!
Idag har jag så ont i magen, vet inte hur jag ska "ta mig fram"... Jätte jobbigt, vill ju inte ligga hela dagen, så man kämpar för att kunna sysselsätta barnen... så lite skönt att Jennifer ville sova lite idag... =/
Ensam...ja, jag känner mig ensam. Du kommer inte längre på besök varje dag... En svår känsla att beskriva... det går inte att förklara. Du förlorade din mamma förra året, så du vet kanske ändå... Jag trodde aldrig att du skulle träffa farmor igen så tidigt, INTE ÄN!!! Jag är inte redo, jag vill att du ska leva!!!!
Jag glömmer aldrig allt du gjort för mig, du var/ÄR världens bästa pappa/morfar. Du var älskad av Jennifer, hon blev så lycklig då du kom och lekte med henne. Tilda hann träffa dig, men kommer bara minnas dig via kort... Och givetvis allt jag berättar om dig! Korten från din födelsedag är guld värda...de allra sista...
Jag älskar dig pappa! Saknar dig... sov gott!
Pappa!!!!!
Mån 10 dec 2007 11:01
När ska tårarna sluta falla?.............
Fick din läkarjournal i fredags... Man läser och hoppas nästan att personen du läser om ska klara sig, fast jag vet ju att du inte gjorde det...
...varför återupplivning upphör. Pat går ad mortem 20.20
Jag ville vara där med dig pappa, ville inte att du skulle vara ensam. Varför blev det så här???? Varför fick jag inte ta mitt farväl, hålla dig i handen och tala om hur mycket jag älskar dig.... Kanske hade du hopp om att jag var på väg till dig? Kanske dog du i tron om det, och kanske kände du ett lugn? Eller kände du dig ensam? Förstod du på något sätt att du var så sjuk som du var?
Frågorna och tankarna är många, och dom kommer att göra mig tokig...
Julen närmar sig fort...men inget kommer att vara sig likt. Ingen pappa som gör revbensjäll, eller som lyriskt väntar på att maten ska bli klar och heller ingen pappa som "räddar" barnen då dom blir blyga inför tomten... Men speciellt ingen pappa... som finns där för mig.
Minns då jag fick komma in i rummet där du låg....i sjukhuskläder och med ett vitt lakan upp till axlarna... På ett bord bredvid lyser ett ljus, och jag kan inte fatta att du är borta. Du ligger ju där...sovandes...VAKNA!!!! Men din själ har farit, det är bara ditt "skal" kvar. Du är varm, jag tar din hand och vill aldrig släppa. Pussar din panna och känner doften från dig...sista gången.
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
När ska tårarna sluta falla?.............
Fick din läkarjournal i fredags... Man läser och hoppas nästan att personen du läser om ska klara sig, fast jag vet ju att du inte gjorde det...
...varför återupplivning upphör. Pat går ad mortem 20.20
Jag ville vara där med dig pappa, ville inte att du skulle vara ensam. Varför blev det så här???? Varför fick jag inte ta mitt farväl, hålla dig i handen och tala om hur mycket jag älskar dig....
Kanske hade du hopp om att jag var på väg till dig? Kanske dog du i tron om det, och kanske kände du ett lugn? Eller kände du dig ensam? Förstod du på något sätt att du var så sjuk som du var?Frågorna och tankarna är många, och dom kommer att göra mig tokig...
Julen närmar sig fort...men inget kommer att vara sig likt. Ingen pappa som gör revbensjäll, eller som lyriskt väntar på att maten ska bli klar och heller ingen pappa som "räddar" barnen då dom blir blyga inför tomten... Men speciellt ingen pappa... som finns där för mig.
Minns då jag fick komma in i rummet där du låg....i sjukhuskläder och med ett vitt lakan upp till axlarna... På ett bord bredvid lyser ett ljus, och jag kan inte fatta att du är borta. Du ligger ju där...sovandes...VAKNA!!!! Men din själ har farit, det är bara ditt "skal" kvar. Du är varm, jag tar din hand och vill aldrig släppa. Pussar din panna och känner doften från dig...sista gången.
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
Kommer du...
Fre 7 dec 2007 12:27
...att närvara på Tildas dop? Jag vill så gärna att du finns där med oss, Tildas morfar, när hon döps...
Pratade igår med din gamla arbetskamrat och vän, Robban. Han tackade för korten jag skickade till honom, och han talade om hur ledsen han var att han inte kunde närvara på din begravning. Han saknar dig och ångrar att han inte kom och hälsade på...ni hade ju planerat det, han hade sett fram emot det.
Jag försöker verkligen att tänka att allt som händer har en mening...men snälla, vad var meningen med att ta dig ifrån mig nu?????? Och varför fick jag inte vara med dig på slutet? Det kommer jag aldrig att förstå, och jag kommer aldrig att kunna sluta tänka på det. Det sliter sönder mitt hjärta, och saknaden är så enorm, vill bara skrika ut!
Det allra sista vi sa till varandra på teleonen;
-"krya på dig nu pappa"
-"ja, jag ska försöka i alla fall. Puss & Kram"
-"Puss & Kram! Hej då".....
Om jag bara vetat att du var så sjuk... AAAAAAAAAAAAAAAA!!
Jag älskar dig pappa - du fattas mig!!
...att närvara på Tildas dop? Jag vill så gärna att du finns där med oss, Tildas morfar, när hon döps...
Pratade igår med din gamla arbetskamrat och vän, Robban. Han tackade för korten jag skickade till honom, och han talade om hur ledsen han var att han inte kunde närvara på din begravning. Han saknar dig och ångrar att han inte kom och hälsade på...ni hade ju planerat det, han hade sett fram emot det.
Jag försöker verkligen att tänka att allt som händer har en mening...men snälla, vad var meningen med att ta dig ifrån mig nu?????? Och varför fick jag inte vara med dig på slutet? Det kommer jag aldrig att förstå, och jag kommer aldrig att kunna sluta tänka på det. Det sliter sönder mitt hjärta, och saknaden är så enorm, vill bara skrika ut!
Det allra sista vi sa till varandra på teleonen;
-"krya på dig nu pappa"
-"ja, jag ska försöka i alla fall. Puss & Kram"
-"Puss & Kram! Hej då".....
Om jag bara vetat att du var så sjuk... AAAAAAAAAAAAAAAA!!
Jag älskar dig pappa - du fattas mig!!
En annan dag passerar...
Ons 5 dec 2007 13:09
...och man tar sig igenom på något sätt. Har varit ute och gått i snö-ovädret...var ner på bvc och vägde och mätte flickorna. Det såg bara fint ut! =)
Kommer inte iväg till kvinnan som kanske kunde hjälpa mig pappa, det får bli efter jul. Hoppas du förstår, jag tar mig inte dit själv... =(
Tänker på dig hela tiden...vad hade du gjort nu om du fortfarande levde? Jag tror att du hade suttit här med oss framför brasan och tittat på Pettson och Findus... ;)
Saknar dig så enormt mycket, man kunde aldrig innan fatta hur man skulle reagera och må om ens förälder gick bort, och tur är väl det, för när det händer...då slår det ner som en bomb, och man lever som en zombie... Dagarna bara går och går... Och hjärtat slits i tusen bitar... Aldrig hade jag vär heller trott att du skulle lämna denna värld vid 58 års ålder... ;( jag älskar dig pappa!!!!!!
...och man tar sig igenom på något sätt. Har varit ute och gått i snö-ovädret...var ner på bvc och vägde och mätte flickorna. Det såg bara fint ut! =)
Kommer inte iväg till kvinnan som kanske kunde hjälpa mig pappa, det får bli efter jul. Hoppas du förstår, jag tar mig inte dit själv... =(
Tänker på dig hela tiden...vad hade du gjort nu om du fortfarande levde? Jag tror att du hade suttit här med oss framför brasan och tittat på Pettson och Findus... ;)
Saknar dig så enormt mycket, man kunde aldrig innan fatta hur man skulle reagera och må om ens förälder gick bort, och tur är väl det, för när det händer...då slår det ner som en bomb, och man lever som en zombie... Dagarna bara går och går... Och hjärtat slits i tusen bitar... Aldrig hade jag vär heller trott att du skulle lämna denna värld vid 58 års ålder... ;( jag älskar dig pappa!!!!!!
Temat i år...
Mån 3 dec 2007 11:32
i blomsterhandelns skyltfönster är..."jul i Himlen"... Har du det fint där uppe pappa?.. I år kommer det att vara första året, på 30 år, som jag firar utan dig... Ingen pappa som skrattar och är glad, ingen pappa som köper julkorven endast till mig...hihi... ingen pappa att krama...
Jag saknar dig pappa, mer än jag någonsin kan förklara. Älskar dig!!
i blomsterhandelns skyltfönster är..."jul i Himlen"...
Har du det fint där uppe pappa?.. I år kommer det att vara första året, på 30 år, som jag firar utan dig... Ingen pappa som skrattar och är glad, ingen pappa som köper julkorven endast till mig...hihi... ingen pappa att krama...Jag saknar dig pappa, mer än jag någonsin kan förklara. Älskar dig!!
Första advent...
Sön 2 dec 2007 10:33
...och min namnsdag... Du brukade alltid gratulera mig...Tråkigt väder ute, så jag vet inte om det blir någon promenad, det är ju skyltsöndagen...
Vill åka ner till dig och bara vara nära dig... Saknar dig så mycket...
Fick lite kort från mamma igår på mailen, på dig när du var ung och var tränare för IK Sågarna! =) Sååå fin du är!!
Jag bär dig alltid med mig pappa, du finns hos mig dygnet runt - i mitt hjärta!
...och min namnsdag... Du brukade alltid gratulera mig...Tråkigt väder ute, så jag vet inte om det blir någon promenad, det är ju skyltsöndagen...
Vill åka ner till dig och bara vara nära dig... Saknar dig så mycket...
Fick lite kort från mamma igår på mailen, på dig när du var ung och var tränare för IK Sågarna! =) Sååå fin du är!!
Jag bär dig alltid med mig pappa, du finns hos mig dygnet runt - i mitt hjärta!
Varför??
Fre 30 nov 2007 19:59
*VARFÖR bad du inte om min hjälp?
*VARFÖR for jag inte hem till dig?
*VARFÖR fick du inte hjälp när du bad om det?
*VARFÖR var det strömabrott?
*VARFÖR funkade inte mobiltelefonerna?
*VARFÖR fick jag inte samtalet?
*VARFÖR togs du ifrån mig??????????
*tänk om;
-du bett mig om hjälp, då hade jag farit till Umeå med dig på en gång!
-jag farit hem till dig och sett hur sjuk du verkligen var...
-dom tagit emot dig på sjukstugan då du var ner...hade du varit i liv idag?
-det inte hade varit strömavbrott, då hade jag fått samtalet, och fått vara med dig de sista timmarna i ditt liv....
Men nu finns du inte längre hos mig, tänk om det inte fanns ett varför och alla dessa tänk om... Vill bara kunna dra tillbaka klockan... tårarna rinner, kan inte sluta tänka på dig pappa...vad tänkte du på, där du låg...ensam...kanske trodde du att jag var på väg till dig...
...saknar dig pappa...
*VARFÖR bad du inte om min hjälp?
*VARFÖR for jag inte hem till dig?
*VARFÖR fick du inte hjälp när du bad om det?
*VARFÖR var det strömabrott?
*VARFÖR funkade inte mobiltelefonerna?
*VARFÖR fick jag inte samtalet?
*VARFÖR togs du ifrån mig??????????
*tänk om;
-du bett mig om hjälp, då hade jag farit till Umeå med dig på en gång!
-jag farit hem till dig och sett hur sjuk du verkligen var...
-dom tagit emot dig på sjukstugan då du var ner...hade du varit i liv idag?
-det inte hade varit strömavbrott, då hade jag fått samtalet, och fått vara med dig de sista timmarna i ditt liv....
Men nu finns du inte längre hos mig, tänk om det inte fanns ett varför och alla dessa tänk om... Vill bara kunna dra tillbaka klockan... tårarna rinner, kan inte sluta tänka på dig pappa...vad tänkte du på, där du låg...ensam...
kanske trodde du att jag var på väg till dig... ...saknar dig pappa...
Att bestämma sig...
Tors 29 nov 2007 10:16
...för hur din gravsten ska se ut är inte det lättaste... vi stskon vet ju vad vi vill ha på den, men inte formen och framför allt vilken sorts sten...
Och det känns konstigt och overkligt att planera något sånt här... Men tror det kommer att kännas bättre att komma ner till dig, mer personligt, när det väl står en sten där. För ditt ansikte kommer att ingraveras!
Det blev lite varmare ute idag, så idag blir det nog en promenad! Ska hem till Kristina och killarna! Och imorgon blir det julpyntning!! =)
Usch pappa, julen i år känns så konstig... utan dig...vill inte... Minns när vi en jul fastnade framför teven efter all mat och julklappsöppning, vid ett program om en ank-familj...hahaha. Där satt vi i 1½ timme...
Men även sådana stunder värdesätter man! Bara att ha dig i närheten var min trygghet. Och nu har den försvunnit.. Nu känner jag mig ofta ensam... Tur att jag har systerYster, och Ingrid!! Hon är världens underbaraste, fast det vet du ju om redan! ;)
Sen har jag ju min familj, jag pratar med mamma varje dag, och det känns tryggt. Men dina besök går inte att ersätta, det var ju DU...
Jag saknar dig mer än ord kan beskriva, och jag önskar att jag kommer få veta snart pappa, att du mår bra och att du vet hur ledsen jag är, att jag ville så gärna vara hos dig. Jag älskar dig, du är den finaste ängeln som finns!
Jag älskar dig - nu och för alltid
...för hur din gravsten ska se ut är inte det lättaste... vi stskon vet ju vad vi vill ha på den, men inte formen och framför allt vilken sorts sten...
Och det känns konstigt och overkligt att planera något sånt här... Men tror det kommer att kännas bättre att komma ner till dig, mer personligt, när det väl står en sten där. För ditt ansikte kommer att ingraveras!
Det blev lite varmare ute idag, så idag blir det nog en promenad! Ska hem till Kristina och killarna! Och imorgon blir det julpyntning!! =)
Usch pappa, julen i år känns så konstig... utan dig...vill inte... Minns när vi en jul fastnade framför teven efter all mat och julklappsöppning, vid ett program om en ank-familj...hahaha. Där satt vi i 1½ timme...
Men även sådana stunder värdesätter man! Bara att ha dig i närheten var min trygghet. Och nu har den försvunnit.. Nu känner jag mig ofta ensam... Tur att jag har systerYster, och Ingrid!! Hon är världens underbaraste, fast det vet du ju om redan! ;)Sen har jag ju min familj, jag pratar med mamma varje dag, och det känns tryggt. Men dina besök går inte att ersätta, det var ju DU...
Jag saknar dig mer än ord kan beskriva, och jag önskar att jag kommer få veta snart pappa, att du mår bra och att du vet hur ledsen jag är, att jag ville så gärna vara hos dig. Jag älskar dig, du är den finaste ängeln som finns!
Jag älskar dig - nu och för alltid
I natt drömde jag...
Ons 28 nov 2007 09:41
...att jag fick samtalet från sjukstugan... och jag fick dela de sista timmarna med dig. Det kändes så verkligt för några sekunder då jag vaknade, men då jag insåg att det var en dröm så brast allt.
Tur att man i alla fall har en liten Tilda bredvid sig som ger sitt allra sötaste smile då hon vaknar och då smälter mamma-hjärtat. Då känns det lite bättre ett tag....
Har fått mail från läkaren i Lycksele nu pappa. Han ska fixa en tid till mig, så jag får komma dit och prata med alla som tog hand om dig den dagen.... Hoppas på att få svar på många frågor och tankar.
Igår skulle jag lämna Jennifer på dagis... Hon började redan hemma och blev ledsenn då jag nämnde det...men hon följde med i vagnen, men tårarna kom då vi gick in genom grinden till dagis. Då brast allt och jag började grina inför fröknarna... =/ Jag kunde inte lämna henne, jag sa som det var. Jag klarar det helt enkelt inte... I dag fick gubben lämna henne....men tårarna föll då hon for iväg...
Mycket känns så jobbigt nu pappa... har ständig mag värk... (du vet ju min oroliga stressmage) När ska man bli "normal" igen?
Saknar dig så oerhört mycket, hoppas du mår bra där uppe. Du vakar väl över oss? Du finns med mig hela tiden - i mitt hjärta!
Jag älskar dig - nu och för alltid
...att jag fick samtalet från sjukstugan... och jag fick dela de sista timmarna med dig. Det kändes så verkligt för några sekunder då jag vaknade, men då jag insåg att det var en dröm så brast allt.
Tur att man i alla fall har en liten Tilda bredvid sig som ger sitt allra sötaste smile då hon vaknar och då smälter mamma-hjärtat. Då känns det lite bättre ett tag....
Har fått mail från läkaren i Lycksele nu pappa. Han ska fixa en tid till mig, så jag får komma dit och prata med alla som tog hand om dig den dagen.... Hoppas på att få svar på många frågor och tankar.
Igår skulle jag lämna Jennifer på dagis... Hon började redan hemma och blev ledsenn då jag nämnde det...men hon följde med i vagnen, men tårarna kom då vi gick in genom grinden till dagis. Då brast allt och jag började grina inför fröknarna... =/ Jag kunde inte lämna henne, jag sa som det var. Jag klarar det helt enkelt inte... I dag fick gubben lämna henne....men tårarna föll då hon for iväg...
Mycket känns så jobbigt nu pappa... har ständig mag värk... (du vet ju min oroliga stressmage) När ska man bli "normal" igen?
Saknar dig så oerhört mycket, hoppas du mår bra där uppe. Du vakar väl över oss? Du finns med mig hela tiden - i mitt hjärta!
Jag älskar dig - nu och för alltid
Låten spelas....
Mån 26 nov 2007 13:21
...och tårarna rinner... Ska man någonsin bli sig lik igen?
Spelar ingen roll vad jag gör, du finns alltid med i tankarna. Känner mig ofta ensam... saknar dina besök varje dag... väntar bara på att bilen ska stanna utanför och att du ska komma in. Det är så ofattbart!! VARFÖR??
...och tårarna rinner... Ska man någonsin bli sig lik igen?
Spelar ingen roll vad jag gör, du finns alltid med i tankarna. Känner mig ofta ensam... saknar dina besök varje dag... väntar bara på att bilen ska stanna utanför och att du ska komma in. Det är så ofattbart!! VARFÖR??
Nej , Pappa!
Fre 23 nov 2007 08:57
...kom tillbaka!!
Jag saknar dig, det gör så ont!!
Jag älskar dig pappa!!
...kom tillbaka!!
Jag saknar dig, det gör så ont!!
Jag älskar dig pappa!!
