Pappa!!!!!
Mån 10 dec 2007 11:01
När ska tårarna sluta falla?.............
Fick din läkarjournal i fredags... Man läser och hoppas nästan att personen du läser om ska klara sig, fast jag vet ju att du inte gjorde det...
...varför återupplivning upphör. Pat går ad mortem 20.20
Jag ville vara där med dig pappa, ville inte att du skulle vara ensam. Varför blev det så här???? Varför fick jag inte ta mitt farväl, hålla dig i handen och tala om hur mycket jag älskar dig....
Kanske hade du hopp om att jag var på väg till dig? Kanske dog du i tron om det, och kanske kände du ett lugn? Eller kände du dig ensam? Förstod du på något sätt att du var så sjuk som du var?
Frågorna och tankarna är många, och dom kommer att göra mig tokig...
Julen närmar sig fort...men inget kommer att vara sig likt. Ingen pappa som gör revbensjäll, eller som lyriskt väntar på att maten ska bli klar och heller ingen pappa som "räddar" barnen då dom blir blyga inför tomten... Men speciellt ingen pappa... som finns där för mig.
Minns då jag fick komma in i rummet där du låg....i sjukhuskläder och med ett vitt lakan upp till axlarna... På ett bord bredvid lyser ett ljus, och jag kan inte fatta att du är borta. Du ligger ju där...sovandes...VAKNA!!!! Men din själ har farit, det är bara ditt "skal" kvar. Du är varm, jag tar din hand och vill aldrig släppa. Pussar din panna och känner doften från dig...sista gången.
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
När ska tårarna sluta falla?.............
Fick din läkarjournal i fredags... Man läser och hoppas nästan att personen du läser om ska klara sig, fast jag vet ju att du inte gjorde det...
...varför återupplivning upphör. Pat går ad mortem 20.20
Jag ville vara där med dig pappa, ville inte att du skulle vara ensam. Varför blev det så här???? Varför fick jag inte ta mitt farväl, hålla dig i handen och tala om hur mycket jag älskar dig....
Kanske hade du hopp om att jag var på väg till dig? Kanske dog du i tron om det, och kanske kände du ett lugn? Eller kände du dig ensam? Förstod du på något sätt att du var så sjuk som du var?Frågorna och tankarna är många, och dom kommer att göra mig tokig...
Julen närmar sig fort...men inget kommer att vara sig likt. Ingen pappa som gör revbensjäll, eller som lyriskt väntar på att maten ska bli klar och heller ingen pappa som "räddar" barnen då dom blir blyga inför tomten... Men speciellt ingen pappa... som finns där för mig.
Minns då jag fick komma in i rummet där du låg....i sjukhuskläder och med ett vitt lakan upp till axlarna... På ett bord bredvid lyser ett ljus, och jag kan inte fatta att du är borta. Du ligger ju där...sovandes...VAKNA!!!! Men din själ har farit, det är bara ditt "skal" kvar. Du är varm, jag tar din hand och vill aldrig släppa. Pussar din panna och känner doften från dig...sista gången.
Jag älskar dig pappa - nu och för alltid
Kommentarer
Trackback
