I natt drömde jag...
Ons 28 nov 2007 09:41
...att jag fick samtalet från sjukstugan... och jag fick dela de sista timmarna med dig. Det kändes så verkligt för några sekunder då jag vaknade, men då jag insåg att det var en dröm så brast allt.
Tur att man i alla fall har en liten Tilda bredvid sig som ger sitt allra sötaste smile då hon vaknar och då smälter mamma-hjärtat. Då känns det lite bättre ett tag....
Har fått mail från läkaren i Lycksele nu pappa. Han ska fixa en tid till mig, så jag får komma dit och prata med alla som tog hand om dig den dagen.... Hoppas på att få svar på många frågor och tankar.
Igår skulle jag lämna Jennifer på dagis... Hon började redan hemma och blev ledsenn då jag nämnde det...men hon följde med i vagnen, men tårarna kom då vi gick in genom grinden till dagis. Då brast allt och jag började grina inför fröknarna... =/ Jag kunde inte lämna henne, jag sa som det var. Jag klarar det helt enkelt inte... I dag fick gubben lämna henne....men tårarna föll då hon for iväg...
Mycket känns så jobbigt nu pappa... har ständig mag värk... (du vet ju min oroliga stressmage) När ska man bli "normal" igen?
Saknar dig så oerhört mycket, hoppas du mår bra där uppe. Du vakar väl över oss? Du finns med mig hela tiden - i mitt hjärta!
Jag älskar dig - nu och för alltid
...att jag fick samtalet från sjukstugan... och jag fick dela de sista timmarna med dig. Det kändes så verkligt för några sekunder då jag vaknade, men då jag insåg att det var en dröm så brast allt.
Tur att man i alla fall har en liten Tilda bredvid sig som ger sitt allra sötaste smile då hon vaknar och då smälter mamma-hjärtat. Då känns det lite bättre ett tag....
Har fått mail från läkaren i Lycksele nu pappa. Han ska fixa en tid till mig, så jag får komma dit och prata med alla som tog hand om dig den dagen.... Hoppas på att få svar på många frågor och tankar.
Igår skulle jag lämna Jennifer på dagis... Hon började redan hemma och blev ledsenn då jag nämnde det...men hon följde med i vagnen, men tårarna kom då vi gick in genom grinden till dagis. Då brast allt och jag började grina inför fröknarna... =/ Jag kunde inte lämna henne, jag sa som det var. Jag klarar det helt enkelt inte... I dag fick gubben lämna henne....men tårarna föll då hon for iväg...
Mycket känns så jobbigt nu pappa... har ständig mag värk... (du vet ju min oroliga stressmage) När ska man bli "normal" igen?
Saknar dig så oerhört mycket, hoppas du mår bra där uppe. Du vakar väl över oss? Du finns med mig hela tiden - i mitt hjärta!
Jag älskar dig - nu och för alltid
Kommentarer
Trackback
