Att sakna...

.Fre 4 apr 08:53


.. någon som man vet att man aldrig kommer träffa igen, är nog det mest smärtsamma...  Bara vetskapen om att aldrig få se dig, höra dig prata eller skratta, eller bara få hålla dig i handen igen... DET GÖR ONT!!

Du är en människa som alla tyckte om, en omtänksam, trevlig och rolig människa. En sån som inte drog sig för att hjälpa till, utan fanns ofta där då man behövde dig.
Du var en underbar morfar/farfar. Jennifer lyste upp då du kom, och hon pratar om dig nästan varje dag. Jag såg i dina ögon när du höll i dina barnbarn, att det var lycka och stolthet.
Du var världens bästa PAPPA! Allt du gav mig och gjorde för mig... Glömmer aldrig dina fina små presenter som kunde dyka upp, eller alla dina dagliga besök, som jag saknar så fruktansvärt mycket.

Vaka över mig pappa, jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0