Det började i tisdags, jag var på byn och handlade och skulle fixa lite ärenden innan
det var dags att hämta tjejerna på dagis.
Men nästan vid kassan på Ica ringer mobilen, vid 12.45, det är dagis som ringer.
Tilda har blivit påkörd i pulkabacken, och dom vet inte hur hårt smällen tog.
Men Tilda är otröstlig och jag far dit på en gång.
När jag kommer dit ligger Tilda på golvet, hon vill inte att någon tar i henne, och hon somnar nästan där hon ligger. Sätter mig bredvid henne på golvet, frågar om hon vill komma upp till mig, men hon vill bara ligga på golvet. Gråter och jag ser att min lilla tjej har ont.
Till slut tar jag upp henne, och ber att få låna en filt av dagiset.
Jag tar med mig tjejerna hem, och lägger Tilda på soffan. Det varkar lugna sig i några minuter, men sen börjar hon vrida och vända sig och gråter av smärta.

Jag ringer direkt ner på sjukan, och jag får komma på en gång.
Väl där bestäms det till slut att det ska läggas ett provisoriskt gips för att sedan far akut till Lycksele Lasarett.
Min svärmor kommer och hämtar Jennifer och jag och Tilda far med Taxi, där hon ligger på bår i baksätet.

Och kvällen blir  lång, på akuten får vi vänta tills Tilda rullas upp för röntgen.
Sedan ner på akuten igen, för att invänta en läkare som ska titta på röntgen bilderna.
Hon kommer och känner lite grann, och förklarar att det är en fraktur under knät...

Jag ville bara gråta, fatta hur ont hon ska ha haft, och har för den delen. Vilken tapper tjej jag har, hon var faktiskt jätte lugn och medgörlig under allt. Läkaren skulle diskutera med en läkare i Umeå, och dom kom fram till att vi i alla fall inte behövde fara dit, utan att benet låg i så bra läge nu, att det skulle gipsas om.
Men till att börja med en skena på underbenet. Och det för att dom vill se om benet skulle svälla...
Sen blev det åter röntgen, och sedan igen ner på akuten.
I väntan på att få spendera natten på IVA, somnade Tilda och det kunde tas blodtryck, byte av säng bl a utan att hon vaknade. Min lilla tappra tjej...

Jag var döhungrig, så lite fika fick jag innan jag la mig ner i sängen bredvid Tilda och försökte slappna av.
Hade aldrig förhoppningen om att kunna sova, och så blev det inte heller.
Släppte aldrig min blick från Tilda, och höll hennes lilla hand.
Vid de tillfällena hon vaknade kollade hon direkt att mamma var där, så somnade hon om igen.
På morgonen innan läkarronden började hon visa att hon hade ont igen, och fick då en alvedon supp.
Läkaren sa att eftersom frakturen ligger i så bra läge, och att benet inte verkar svullna, så skulle vi få fara hem!!

Vi fikade frukost, och inväntade våran taxi hem.
Resan hem var ju oxå ett kapitel för sig, eftersom det råkade bli det sämsta föret då det var stormen ute.
Och åkrädd som jag är...

Just nu halvsitter Tilda i vagnen och tittar på teve.
 Hon gråter ibland och säger att hon gjorde illa benet i backen...
Syns att det gör ont stundvis, men jag är så  stolt över min tjej.
Jennifer är världens snällaste stora syster som hjälper lilla syster med det hon vill.
Hon tycker synd om henne och säger flera ggr om dagen att hon älskar verkligen Tilda!

Imorgon är det dags att gipsa runt hela benet, nere på sjukstugan.
På tisadg är det en tur till Lycksele igen som väntar,
där ska det röntgas vad jag förstår, och kolla så att det ligger i läge.

Hon har mycket kvar min lilla tjej, att gå igenom, det kan ju behöva ända upp till 8 veckor för att läka ordentligt. =(   Tur i oturen är ju ändå att gipset far innan den nya familjemedlemmen kommer.


Nä, nu orkar jag inte skriva mer.
Och det kan ta ett tag innan  det uppdateras här.

Men nu vet ni!