...ja, är inte ledsen för att jag är sjuk, det är ju inget man kan göra nåt åt.
Däremot när jag är hemma ensam,  så kommer ju alla tankar om pappa...

Saknaden går inte att beskriva... Pappa finns i mina tankar hela tiden, och längtar efter hans leende och att få krypa upp i hans famn.  En dag såg jag hans bil, och i en sekund eller två tänkte jag att jag skulle stanna och prata med han...tills det slår mig att pappa inte finns hos mig längre...och då bryts jag ner igen, och tårarna kommer. Den sekunden var så underbar, att allt var som förut...

Min pappa var en underbar människa för er som inte vet. Han ville alla väl och var en sån som hjälpte alla.
Han var inte den som hade massa pengar, utan hade det ganska kärvt ibland.
Men en gång kommer han hem till mig med ett stort leende... han ger mig ett paket som innehåller en dvd-spelare, då våran gått sönder. Jag blir överlycklig, men får dåligt samvete då jag vet att hans ekonomi inte är den bästa.
Men pappa är så lycklig över att ha fått ge mig något, och att det gjorde mig glad.

Sån var pappa, tänkte på andra. Ställde alltid upp och fanns alltid vid min sida. När mina tjejer föddes fanns han där som den underbara morfar han är. Jennifer avgudade honom, och sprang jämt till dörren då han kom och ropade; moffa!!
Hon pratar ofta om honom, och undrar när han ska komma hem från änglarna, och när han ska bli frisk...

Hade jag haft miljoner hade jag haft kvar pappas lilla hus, bara för att fara dit och känna pappas doft och drömma mig bort. Nu försvinner doften från pappas tröja alltför fort, och snart kommer jag inte kunna känna den...

Pappa pratade den sista tiden om hans pension, hur han längtade efter den och hur bra pensionen skulle bli.
Han skulle spendera mycket tid med sina barnbarn och se dom växa upp.
Han skulle få se Brittis dröm gå i uppfyllelse då hennes mirakel äntligen kom till världen... Och att Melvin fick bli storebror. Att hans äldsta dotter äntligen tog sitt körkort.

Men livet ville annorlunda och  han togs ifrån mig. Han fick träffa sin mamma igen, och efter ett tag kom lilla Ronja och gjorde pappa sällskap. Den vackraste ängeln finns där uppe och jag hoppas han ser hur jag kämpar för min familj, och hur tjejerna växer och blir stora.