Min älskade pappa (1949-2007) där han trivdes så bra, Lajksjön! Kortet är taget sommaren 2007....

Saknar dig min älskade pappa...

14 November 2007

Kan inte...
av Jennis mamma @ 13:18


...tänka på annat... saknar dig. Tittar på korten jag tog då jag fick se dig på lassarettet... Jag kom för sent, fick endast ta farväl av ett skal...du hade lämnat denna värld... men din hand var varm och mjuk...jag höll den länge...pussade din panna...ville inte lämna dig där...ensam. Men nu finns du ju med mig hela tiden...uppe i himlen.

Idag såg Jennifer att jag var ledsen och sa
-"varför är du ledsen mamma?"
-"mamma saknar morfar"..
-"men jag saknar också morfar, vill du att han ska komma hit? Jag har ju papper till han på toaletten med hjärtan på så att han kan snyta sig!"

Jag har ju försökt förklara för henne att du blev sjuk och därför blev tvungen att fara upp till himlen...och därför tycker hon att du skulle få papper att snyta dig med

Jag tänker på dig hela tiden pappa. Jag är stolt över att vara din dotter!

Älskar dig - nu och för alltid!

...vi var där på varmbadet  förra veckan, inte riktigt så varmt som jag hade hoppats på men skönt ändå.
Vill dit imorgon igen, men det är verkligen knivigt med två små...men skam den som ger sig, eller hur? ;)

...nya bilder på tjejerna, så här är några från lördagen! =)

...ca 29-30 år sedan.

...den värsta i mitt liv...


Började som vilken dag som helst...var lite stressad i kroppen bara. Så magvärk fick jag stå ut med... Bestämde att jag skulle på bvc för att väga och mäta lilla Tilda. Jag frågade min vän Kristina om hon hade tid och lust att skjutsa oss ner, och sen en snabbis in på affären. 

Vi var väl på bvc vid 10-10,30 tiden. Precis nästan då jag var klar, så far strömmen... Skönt tänkte jag, jag hann precis...
Sedan for vi upp på affären och handlade, även fast detvar nästan kolsvart i hela butiken... For hem och tjejerna fick vila lite. 

Vid två tog jag med tjejerna och gick över till svärmor, för Jennifer var lite less vid detta laget... hon ville se på teven...
Strax efter tre kommer gubben till svärmor, då har dom fått sluta pga strömavbrottet. Vi klär på barnen och beger oss hem, väl hemma bestämmer vi oss för att fara och handla... (klockan är nu 15,30 ca)   
Jag brukar aldrig vela över sådant, men jag vankade fram och tillbaka, ska jag följa eller inte? Var det något jag kände på mig?

Jag bestämde mig för att följa, och vi gjorde något så enkelt som att grilla korv då inte strömmen fungerade. Svärmor och hennes gubbe käkade här. Skulle följt med till barnens kusin som fyllde år, men jag hade lite magvärk och kände bara att jag behövde lite tid hemma. 

Under denna tid händer inte så mycket, strömmen är fortfarande borta, och jag tänder ljus i hela huset, för att det inte ska bli kolsvart då solen går ner. Jag sitter i fåtöljen när strömmen kommer tillbaka, och jag slår på teven. KLockan är strax efter sju. Börjar titta på Idol då det börjar och då kommer oxå gubben och Jennifer hem. Gubben bär upp Jennifer i hennes säng då hon somnade i bilen hem. Sen går han ut i garaget en stund.

Vid 20,45 kommer samtalet som förändrade min värld...
Jag håller lilla Tilda i famnen, hon sover. Jag undrar vem det kan vara, och när han presenterar sig så far hjärtat upp i halsgropen. PAPPA!
-"(pappas namn) är det din pappa!?

Sedan förljer en lång förklaring om vad som hänt, men jag vet...vill inte!! Nej, säg det inte!!

-"din far är inte längre i livet..... 

Mina ben vek sig och jag bara stammade fram;
-"nej, det kan inte vara sant, när????

Läkaren förklarar att du gick bort för en halvtimme sedan, exakta tiden fick jag sedan, 20.20.

Jag tog mig upp och sprang ut till garaget till gubben. Hon tog lilla Tilda som faktiskt fortfarande sover vid detta laget, och leder mig in i huset igen. Jag försöker få fram allt, men jag tror inte jag fattat det själv. Jag försöker samla mig själv för att ringa min familj... Men jag vill iväg...vill fara till dig pappa. Ingrid kommer hem till mig, likaså Brittis med sin man.
Ingrid följer med, Brittis och gubben, Tilda och jag.
Då vi kommer dit får vi sätta oss i ett rum och vänta på läkaren.
Han förklarar än en gång vad som hänt...men jag kan inte lyssna, vill till dig pappa. En sjukhus präst kommer och hon följer med os och läkaren ner till det rum där du finns....

Att stå utanför den dörren, går inte att beskriva....hur skulle jag reagera? Jag minns att jag tänkte; hinner jag rädda dig pappa? Väntar du tills jag kom? Varför vet jag inte, man är bara borta... Man kan in fatta att du är borta helt enkelt...
Men sen när dörren öppnades och vi fick gå in....där låg du i ett litet rum, med ett vitt lakan på dig. På ett litet bord bredvid lyser ett ljus... Jag går fram till dig och allt rasar...PAPPA!!!! Jag kramar om dig och mina tårarna vill forsa, men dom börjar ta slut.
Jag tar din hand och vill inte släppa! Jag är här nu pappa, kom tillbaka! Allt blir bra nu!! Du sover ju bara, VAKNA!!

Men du har redan lämnat oss... kvar finns ditt "skal".
Vi sitter länge och bara håller din hand, pratar med prästen, tar lite kort, och det ångrar jag INTE! Dom korten visar hur fridfull du såg ut, det ser ut som om du sover. Är så svårt att lämna dig där ensam... Men till slut måste jag ta mitt farväl. Ta farväl av dig, min älskade pappa, som jag inte fick ta farväl av innan du avled.

Sjukstugan hade försökt att ringa mig då du skulle iväg med ambulansen, detta var vid 15,30!!!! Då jag velade hemma om att fara och handla eller inte.

Jag är så stolt över att vara din dotter, och jag är så tacksam över allt du gjort för mig. Du fanns alltid där, och du var den bästa morfar man kunde önska sig!

Jag saknar dig så mycket, kan fortfarande inte fatta att jag aldrig mer kommer att få krama dig, men visst slås man hela tiden av sanningen, den är bara så smärtsam och tung.

Sista kortet på dig som vi har är taget på din födelsedag, två veckor innan du avled, och du håller i lilla Tilda.  Det kortet är guld värt för mig. Där var du glad och mådde bra! Du höll Tilda så stolt och hela dagen var lyckad!

Jag älskar dig pappa - nu och för alltid

Ja, fick denna ide´n från en annan blogg, och tyckte det skulle vara roligt om ni kunde beskriva mig med tre ord. Både ni som känner mig, och ni som vet vem jag är.... Det är kul att veta hur ni uppfattar mig!

Få höra nu...var ärliga och ge mig sanningen! ;)

Nä...många har sagt det, och jag håller med...mina prinsessor är inte lika som bär. Men jag ser så mycket i dom som är likt, men på kort och så är dom inte speciellt lika... Men så fina och underbara, jag älskar dom av hela mitt hjärta!! =)

Min lilla Jennifer blir snart 3 år...fasen så fort tiden går... På bilden är hon endast 1½ månad... =)
Jag minns det som igår då hon kom till världen, vilken känsla!! Den är oslagbar!








Just nu ligger Jennifer och sover, jag och Tilda har bakat en kardemumma kaka och lite kärleksmums! =)
När Jennifer vaknat och fikat lite, ska vi gå ut på byn och göra lite ärenden, sen får vi besök!!

Ha en underbar dag!

Kram

Ja, har bakat hej vilt här i två dagar nu, det har blivit vaniljbullar, kanellängder, avaträskkakor, syltkakor, chokladbollar och sockerkaka!! Och mer blir det imorgon, men vad det blir får jag se då! ;)  Måste ju baka lite då gubben fyller 30 nästa lördag, och sen fyller ju min stora prinsessa snart 3... =)

Ikväll blir det melodifestival! Hoppas det blir bra bidrag, för förr veckan var ju bara...ja...finner inga ord. Bläää...

Tjejerna är friska, tack och lov. Så underbart att dom slipper förskylningar och sånt. *peppar peppar*

Nä, ha en bra kväll, sköt om er!

KRAM