Snart hade du...

Mån 12 maj 10:23


...kommit in genom dörren och Jennifer hade blivit glad och ropat "moffa"!!
Och då hade jag bjudit på fika och hört hur det var med dig. Sen hade du busat lite med barnen innan du skulle iväg igen. Men du skulle komma förbi senare för jag skulle bjuda på middag! =)  du gav mig ett smittande leende och sen begav du dig!

En helt underbar dag...om du fortfarande hade funnits här hos mig... Gråter

Men dina dagliga besök lyser med sin frånvaro och saknaden gör för ont för att försöka förklara. Att mista dig pappa är det mest smärtsamma jag upplevt, och smärtan vill inte försvinna. Jag vet inte hur jag ska gå tillbaka till det "vanliga" igen, för det vanliga var ju med dig....

jag älskar dig!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0