Att alltid...
Tors 8 nov 2007 12:39
...tänka positivt är svårt pappa... Jag kan fortfarande inte fatta att du är borta... Vill bara ringa dig och be dig komma hit... Jennifer saknar dig... JAG saknar DIG!!!
Livet är så jädrans orättvist, varför DU?? Du som hade så mycket att se fram emot, och som du längtade efter. Du hann aldrig njuta av din pension...
Min stora önskan är att jag på något sätt kunde få veta att allt är bra, att jag fick tala om för dig att jag ville så gärna vara där hos dig på slutet, men visste ingenting... Det senariot spelas upp i mitt huvud flera ggr per dag, hur kommer jag någonsin att kunna "släppa" det? För hur jag än försöker, så kommer jag aldrig få tillbaka den chansen...
Försöker pappa, för mina barns skull, att fortsätta som vanligt. Men oj, vilken prövning det är. För jag vill ibland bara sätta mig ner och gråta... Men jag hade inte varit så stark som ja är nu, tack vare dom. Dom får mig att må bra och skratta.
Och naturligtvis har jag ju syskonen och mamma som är mitt stora stöd. (och naturligtvis gubben min)
Pappa...jag saknar dig...saknaden efter dig gör så ont, men minnet av dig är så fint och glatt! Har ett litet videoklipp av dig där du skrattar och är så lycklig! Det bär jag med mig!! Så minns jag dig, och de ggr vi träffades och Jennifer blev överlycklig!! Moffa kommer!! Och ännu lyckligare blev hon då du ofta tog med dig "bubbeldricka"! ;) Du är världens underbaraste pappa, som alltid ställde upp. Behövde jag skjuts, så kom du så fort du kunde, och behövde vi hjälp med något, så fanns du alltid där. TACK för allt pappa!
Jag älskar dig - nu och för alltid
...tänka positivt är svårt pappa... Jag kan fortfarande inte fatta att du är borta... Vill bara ringa dig och be dig komma hit... Jennifer saknar dig... JAG saknar DIG!!!
Livet är så jädrans orättvist, varför DU?? Du som hade så mycket att se fram emot, och som du längtade efter. Du hann aldrig njuta av din pension...
Min stora önskan är att jag på något sätt kunde få veta att allt är bra, att jag fick tala om för dig att jag ville så gärna vara där hos dig på slutet, men visste ingenting... Det senariot spelas upp i mitt huvud flera ggr per dag, hur kommer jag någonsin att kunna "släppa" det? För hur jag än försöker, så kommer jag aldrig få tillbaka den chansen...
Försöker pappa, för mina barns skull, att fortsätta som vanligt. Men oj, vilken prövning det är. För jag vill ibland bara sätta mig ner och gråta... Men jag hade inte varit så stark som ja är nu, tack vare dom. Dom får mig att må bra och skratta.
Och naturligtvis har jag ju syskonen och mamma som är mitt stora stöd. (och naturligtvis gubben min)
Pappa...jag saknar dig...saknaden efter dig gör så ont, men minnet av dig är så fint och glatt! Har ett litet videoklipp av dig där du skrattar och är så lycklig! Det bär jag med mig!! Så minns jag dig, och de ggr vi träffades och Jennifer blev överlycklig!! Moffa kommer!! Och ännu lyckligare blev hon då du ofta tog med dig "bubbeldricka"! ;) Du är världens underbaraste pappa, som alltid ställde upp. Behövde jag skjuts, så kom du så fort du kunde, och behövde vi hjälp med något, så fanns du alltid där. TACK för allt pappa!
Jag älskar dig - nu och för alltid
Kommentarer
Trackback
