Saknar dig...

Tors 24 jan 12:38



...så mycket... Gråter

Var ner på sjukstugan igår och pratade med en underbar kvinna.
Hon förstod varför jag ville prata och hon berättade om allt dom gjort där nere efter din bortgång och det som hände innan. Dom har ju gjort ändringar, och det var det jag ville. Ingen annnan ska behöva råka ut för detta... jag känner bara att det inte ska behöa något sånt här INNAN det ändras... =(

Och nu pappa, har du fått en vän upp till dig... Svårt att fatta att han oxå blivit en ängel, han blev ju oxå bara 58 år.. Så orättvist!! Vad är det som händer? Vad är det här? De friskaste och mest omtänksammaste människorna rycks bort, de som inte gjort något annat än att tänka på sina nära och kära, ja alla för den delen.... jag fattar inte!!

Igår pratade Jennifer jätte mycket om dig. Hon saknar dig och sotis... Hon förklarade hela tiden att "din pappa är min moffa"! 

Här snöar det för fullt utanför fönstret...hade tänkt ta en promenad med barnen, men nä...jag tappade all lust. Just nu sover Tilda och Jennifer äter en muffins som hon bakat här på förmiddagen! =)

Jag tänker på dig var eviga dag, och jag saknar dig mer än jag någonsin kan förklara. Jag älskar dig, och i mitt hjärta finns du för alltid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0