Imorgon...

Mån 17 dec 2007 11:00


...är det dags att träffa läkaren och alla inblandade i Lycksele... Hoppas få massor av svar, och hoppas kunna förstå bättre om vad som hände... men vilka svar jag än får, är det inget som ger dig livet åter... Du kommer inte tillbaka...du har lämnat detta liv, du rycktes ifrån mig, så orättvist och grymt!

GråterGråterGråter


-"When I am down and, oh my soul, so weary;
When troubles come and my heart burdened be;
Then, I am still and wait here in the silence,
Until you come and sit awhile with me.

You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be".

~~~~~~~~~~~~



Idag då jag gick hem efter att ha lämnat Jennifer på dagis så började tårarna att rinna...det var varmt ute men det blåste på mina kinder och det gjorde ont. Men inte i närheten hur ont det gör inom mig...
Jag saknar dig så enormt mycket, vill bara krama dig och vakna upp ur denna mardröm...

Jag vet att vi en dag kommer att träffas, men inte förrän jag fått leva klart för mina barns skull. Tills den dagen kommer jag att sakna dig vareviga minut, och jag kommer alltid att älska dig!! Du har alltid en speciell plats i mitt hjärta... jag älskar dig Pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0