Fridfullt....
Mån 15 okt 2007 09:29
..såg det ut...där du låg. Du var så kall, men din hand var mjuk och jag kramade den länge...kände du?
Känns jobbigt att veta att jag aldrig mer får se dig, men jag kommer i alla fall vara hos dig när du läggs för din sista vila.
Jag kan fortfarande inte fatta att du är borta...VARFÖR?? Jag saknar dig så mycket pappa! Skulle göra vad som helst bara du kom tillbaka till mig...
Varje dag uppspelas samtalet i mitt huvud...det jag fick av läkaren... då hade du somnat in för 30 minuter sedan... Det som smärtar mig pappa, är att jag inte fick vara hos dig...att du fick vara ensam.. kommer aldrig förlåta mig själv, även fast jag vet att jag inget kunde göra..
Jag sitter och tänker på vad jag kunde ha gjort, men det hjälper ju inte, du är borta... jag vill bara inte inse...det gör för ont.
Du var ju hos mig varje dag...ofta för att äta lunch.... dom stunderna förgyllde min dag. Jag är sååå lycklig att jag är mammaledig så att vi fick dessa stunder tillsammans på slutet.
Pappa, jag saknar dig!! Hoppas du någon gång på något sätt kan tala om för mig att du har det bra...och jag hoppas innerligt att du vet hur mycket jag älskar dig. Du betyder så mycket för mig!!
Sov gott....
