Fre 5 Oktober 2007



...det är så jobbigt nu...saknar dig... Mina tårar rinner konstant, även fast dom ibland bara syns på insidan. Jag vill inte oroa mina flickor, så jag försöker vara stark. Men de stunder jag får för mig själv släpper allt och jag vill bara krypa upp i dina famn...

Igår var prästen här... vi bestämde psalmer och jag talade om att jag ville att din låt skulle spelas. =)   Ska även skriva ett litet tal som prästen ska läsa upp, för att tala om hur mycket jag(vi) älskar dig pappa!!

Jag kommer oxå och hälsar på dig innan begravningen, för att säga mitt eget adjö...ensam. Jag har en teckning från Jennifer till dig...

"Att älskas utav dig, är det vackraste för mig"....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0