Ett telefonsamtal som ändrar allt..
____________________________________________________________________________Inlägget skrevs: 2009-09-18 klockan: 13:31:27
När jag nu är hemma och är sjukskriven, så blir det ju mycket tänkande
och saknaden efter pappa påminner mig hela tiden.
Glömmer aldrig samtalet som ändrade ALLT.... men hur ringer man sin övriga familj och berättar att pappa dött??
Efter att jag hämtat andan men med tårarna forsande ner för mina kinder slog jag numret till mamma.
Min bror befinner sig på en biograf och man ber honom att ringa hem.
SysterYster kommer hit med M, och jag ringer efter faster Ingrid.
Att se sin älskade pappa ligga där...jag kom försent!
Jag fick inte ta farväl, jag fick inte tala om för han hur mycket jag älskade honom.
Fick inte hålla hans hand så han fick känna lugn...
Han fick kämpa i sin ensamhet, men orkade inte vänta på oss.
Hans hand var fortfarande varm när jag tog den i min. 
Jag strök hans hår och la mitt ansikte på hans bröst.
Jag viskade att jag är här nu...
Jag fick låna en ängel för en stund.....
Fy så fruktansvärt :( kan inte tänka mej hur grymt de måste va. Kram
:( Jag kan inte med ord säga hur ledsen jag är.
Jag har ingen aning om hur de är att mista en förälder.
Men jag minns dagen som de vore igår...
När de ringde och berättade att vår Oscar var dålig. Att vi skulle skynda oss till Ecmo-avdelningen. Hur vi fick sitta i ett rum. Hoppas och be att allt skulle ordna sej.
Synen sitter fortfarande på min näthinna. När en av läkarna kommer med beskedet. Jag minns inte vad han sa riktigt. Men jag kommer ihåg blodet på hans träskor. Jag minns att han sa-vi kunde inte rädda ert barn...
Livet går vidare för oss båda. Men saknaden kommer alltid att finnas... För dem vi älskat!
Stor kram
Kära gumman hoppas att du mår bra och att magen växer..<3<3<3<3 du vet att pappa din håller ett vakande öga över dig gumman .Älskar dig tänk på mig o joakim den 28
